Exklusiv intervju med Whitfield Crane (Ugly Kid Joe)

Eftersom Ugly Kid Joe Ă€r ett band som jag har lyssnat pĂ„ i 20 Ă„r sĂ„ ville jag vĂ€ldigt gĂ€rna göra en intervju med dom nu nĂ€r de skulle komma till Sverige. Jag mailade presskontakterna, fiskade pĂ„ deras Facebook men som i sĂ„ mĂ„nga andra fall nĂ€r det gĂ€ller stora band sĂ„ fĂ„r man noll svar. Extremt frustrerande! Sen ville slumpen Ă€ndĂ„ att jag skulle fĂ„ min intervju. Först blir Martin (min man tillika fotograf) uppbjuden pĂ„ scen och fĂ„r plĂ„ta hela konserten dĂ€rifrĂ„n. Sen rĂ„kar Cordell Crocket (bas) gĂ„ fel och kommer förbi mediatĂ€ltet dĂ€r jag sitter. Och mĂ„lmedveten som jag Ă€r sĂ„ frĂ„gar jag helt enkelt om jag fĂ„r göra en intervju. Efter att ha pratat med turnĂ©managern sĂ„ fick jag en stund med Whitfield Crane i den gigantiska turnĂ©bussen. Anledningen till att jag berĂ€ttar detta, Ă€r att vi kommer att prata om just det – att det ibland inte lönar sig att kĂ€mpa utan att det Ă€r bĂ€ttre att vara hĂ€r och nu.

Ni har gjort nÄgra spelningar i Sverige senaste Ären. Hur Àr vi som konsertland?

- Det Àr jÀttebra, coolt. Vi spelade i ösregn idag och alla stannade kvar och uppskattade musiken och bara tog in hela grejen.
Jag Àlskar lapplÀnningar. Jag har dejtat en tjej vars mormor var lapplÀndska och hon berÀttade om allt magiskt dÀr uppe. Vi var faktiskt vid polcirkeln hÀromdagen i Norge. VÀldig vackert!

Vad hÀnder hÀrnÀst för Ugly Kid Joe?

-Vi har vÄr sista spelning imorgon (lÀs 2017-08-06) i Norge. Vi har varit ute pÄ turné sedan 1 juni sÄ nu Àr planen att Äka hem till de projekt som var och en av oss Àr involverade i.

Kommer ni att skriva nytt material framöver?

-Vi Àr kreativa mÀnniskor. VÄr gitarrist Dave Forman Àr en fantastisk producent sÄ vi kommer alltid att kunna göra ny musik och kommer sÀkert ocksÄ att göra det. SÄ lÀnge vi tycker att det Àr roligt kommer vi att fortsÀtta.
Vi Àr som en bit lera som det alltid jobbas med. Vi kan göra vad vi vill, nÀr vi vill, vi har allt vi behöver inom bandet men det beror ocksÄ pÄ tidsaspekten, pÄ vad som passar bandet och alla medlemmarna. Men absolut, vi kommer att göra ny musik med Ugly Kid Joe. 100 % sÀkert!

Vad har du sjÀlv för andra projekt?

-YellowCake Àr ett band jag har. Jag bodde nyligen i Melbourne, Australien ett tag och dÀr finns det ett band som heter Dallas Frasca. Deras gitarrist, Jeff Curren Àr mycket speciell. Han hÄller gitarren Ät höger trots att han Àr högerhÀnt. Han spelar pÄ sin Flying V upp och ner och Ästadkommer de mest fantastiska ljuden. Han Àr unik. Jag Àlskar bandet och frÄgade sÄngerskan om jag fick ha Jeff i ett eget band och hon sa ok.
Jag har ett annat projekt ocksĂ„, ”Orchestra of Doom”. Jag bodde i Verona, Italien för ungefĂ€r ett Ă„r sedan. Jag lyckades övertyga en 44-manna klassisk orkester att lĂ„ta mig sjunga lĂ„tar frĂ„n Ozzy och Black Sabbath-eran, Richard/Crane och Ugly Kid Joe.
SÄ vi var 44 musiker i en av de Àldsta teatrarna i Verona, som Àr en vÀrldsledande operahuvudstad. Vi gjorde det utan att veta om det skulle komma nÄgon publik men det blev slutsÄlt. Det som var unikt var att vi gjorde det helt analogt utan elgitarrer. Det har inte gjorts tidigare. Metallica, Scorpions och andra har spelat med orkestrar men inte analogt. Vi trodde att det skulle vara sjÀlvmord men det funkade.
SÄ jag har lite olika projekt men Ugly Kid Joe Àr flaggskeppet.
Sen ska jag Äka runt och upptÀcka vÀrlden.
Mamma sa ” You need to create your own luck”. (Du mĂ„ste skapa din egen lycka) SĂ„ jag Ă„ker till olika stĂ€llen, trĂ€ffar olika mĂ€nniskor.

Har musiken förÀndrats mycket om du jÀmför 90-talet och 2017?

-Jag tror att musikens grund Ă€r olika frekvenser som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gĂ„r runt i cirklar. Det kommer ut nya saker men det Ă€r alltid en viss del frekvenser som Ă€r Ă„teranvĂ€nda. Vad Ă€r Rock ÂŽn’ roll? Chuck Berry och Little Richard. Dom Ă€r arkitekterna. SĂ„ om du tar alla frekvenser i dagens musik och gĂ„r tillbaka sĂ„ kommer du till slut inse att, fan dĂ€r Ă€r Chuck Berry and Little Rickard!
Jag vet att jag gillar vissa stilar av musik och har mina hjÀltar Bon Scott, Rob Hoffman och Ozzy Osborn, det Àr frekvenser jag gillar.
Jag tÀnker inte sÄ att jag ska utveckla musiken. Jag gör det jag gillar och ibland gillar andra det ocksÄ, ibland inte men huvudsaken Àr att jag gillar det.
Tittar man tillbaka sÄ har det visat sig att jagar jag nÄgot sÄ fungerar det inte, flyr jag frÄn nÄgot fungerar det inte heller. SÄ om jag i stÀllet bara gör det jag vill göra, det jag kÀnner Àr rÀtt i mitt hjÀrta och huvud dÄ har det en bÀttre chans att fungera. MÄnga gÄnger gör det inte det i alla fall. Men sÄ lÀnge man Àlskar det man gör Àr det inte hela vÀrlden om det inte funkar fullt ut.

Jag berÀttar att jag nyligen klivit av min karriÀr för att skapa mig ett nytt liv pÄ varmare breddgrader. Ett stort steg men som jag kÀnner Àr rÀtt vÀg Àven om den inte Àr den enklaste.

-Ja, det Àr helt rÀtt! Livet före arbete. Det Àr viktigt att vÀlja förÀndringen innan förÀndringen vÀljer dig. Vill du ha en förÀndring, gör det!

Vi pratar avslutningsvis om hur slumpen gjorde att jag trots allt fick min intervju och jag kan bara hÄlla med Whitfield om det han sÀger.

-Jag har aldrig förstÄtt grejen med fotodiket. Ska du fÄnga kÀnslan av ett band och musiken sÄ mÄste du fÄ med publiken pÄ bilderna. Det var dÀrför jag bjöd upp en fotograf pÄ scen, som visade sig vara din man, sÄ det var ju perfekt. BÀttre Àn att vi hade svarat pÄ mailen, ha ha!