Intervju med Niels Nielsen från Dead Soul

Dead Soul är ett band från Linköping som fått väldigt fina recentioner för sina album "In The Darkness" och "The Sheltering Sky".
Jag själv föll pladask redan vid de första lyssningarna och sedan dess har de funnits där i bakgrunden. Dessutom har jag haft turen att få uppleva denna eminenta grupp live när de framträdde på Arbis Bar & Salonger i Norrköping 2016-11-26.
I intervjun får ni reda på varför just detta var ett väldigt speciell framträdande.

Även om det varit tyst från bandets sida i ca. ett år så har inte intresset från fansens sida svalnat och detta blir också ett ypperligt tillfälle att få veta mera om detta lite hemlighetsfulla band i denna exklusiva intervju.

Här får vi reda på hur musiken och texter skapas, deras turnétid med Ghost samt framtidsplaner och djupare tankar och funderingar.

Personligen är jag mycket glad att jag äntligen tog tillfället i akt och intervjua denna enligt mig otroligt bra grupp.

Det är med andra ord dags att släppa lös Niels Nielsen som är en av eldsjälarna bakom gruppen.

Hur är läget i Dead Soul campen?

Vi har det bra,vi har haft ledigt i snart över ett år förutom en spelning på hemmaplan i Norrköping som vi gjorde November förra året.
Det var som en liten avslutning för albumcykeln ”The Sheltering Sky”.
Det var fantastiskt att få avsluta hemma och bjuda in till ett storband på scenen igen.
Under våra turnéer kring "The Sheltering Sky" var vi tre personer på scenen, av en massa olika anledningar, men när vi väl fick chansen klev vi upp som ett 10-manna band och då låter det mycket.
Det gillar vi.

Jag var faktiskt på den spelningen och och det var som sagt magiskt, men för de som inte känner till er och eran musik kan ni väl presentera er lite kort.

Dead Soul formades ur en album process där jag, Niels Nielsen skulle producera ett album med Anders Landelius.
Landelius som är djupt rotad i blues hade länge letat efter en producent som kunde utveckla hans sound och bryta lite ny mark inom bluesen.
Vi gjorde ett album tillsammans, men när vi skulle påbörja uppföljaren kände vi att vi format något nytt, som kanske inte riktigt passade den lite mer konservativa bluespubliken.
När vi väl tog det klivet kunde vi börja tänka helt fritt och då blev det ett tungt, mörkt industriellt sound ála Depeche Mode och Nine Inch Nails men med ett tydligare bluesfundament.
Den korta presentation brukar vara ”Industriell undergångsblues” vilket nog passar rätt bra.

Det låter faktiskt som en ganska bra sammanfattning det där, och hur skulle ni vilja beskriva er musik lite mer ingående?

När vi väl började utforska vad som hände när man skruvade trummaskiner och synthar tillsammans med deltablues hittade vi en nerv som vi gillade.
Det repetitiva och mekaniska i industriell elektronisk musik fungerade kanonbra tillsammans med bluesens svängiga men monotona riff.
Vi blandar friskt från olika genrer, rytmiskt mycket från hiphop och techno, harmoniskt från gamla klassiska band vi gillar, såsom Pink Floyd och Genesis men också från nutida artister som Lana Del Rey osv.
Eftersom alla låtar har en tydlig ryggrad med en ganska traditionell struktur kan man flippa ur lite extra när det kommer till produktionen.

Låter som en salig blandning som ändå gifter sig i en bra sammansättning, vad skulle du säga att texterna handlar om generellt?

Landelius står för alla texter, likväl som jag står för nästan all produktion.
Det är så vi delat upp det.
Och vi vill ju självklart att det ska gå hand i hand och därför diskuterar vi ofta olika ämnen utifrån nyheter, böcker, filmer och tv-serier.
Väldigt lite annan musik.
Vi sjunger ju inte heller om drakar och troll eller ondskefulla religiösa åsikter utan snarare om ständiga inre kamper, om hur man hanterat sitt liv, situationer, i sin helhet och hur man är på en ständig inre resa där man år från år utvecklas som person.
Att diskutera med sig själv är livsnödvändigt, något som vi tycker verkar saknas hos många.
Den diskussionen är nödvändig om man ska överleva och må bra som människa.
Speciellt om man går igenom mörka saker.
Att skrika och svära åt alla håll kan vara skönt, men är inte så konstruktivt.
Det är en del i processen så klart, men om man inte börjar titta på hur man kan gå vidare och förlåta sig själv och andra blir livet väldigt jobbigt tillslut.
Det är sådant vi skriver om.

Låter som ett sunt tänkande samt något som går hem hos lyssnaren, förutom rösten och musiken i sig tycker jag just texterna talar ett tydligt språk.
Men hur går det egentligen normalt till när ni skapar eran musik?

Det finns lika olika sätt för oss att jobba, men det ultimata är att träffas några timmar där Anders börjar med att kasta lite idéer på mig.
Jag är väggen så att säga.
Om det fastnar märker vi det ganska fort, och som den studionörd jag är så brukar jag ganska snabbt jobba upp en feeling och en atmosfär som pekar oss i en riktning.
Får vi båda feeling skriver Anders klart själva skelettet och texten, och jag jobbar på rytmik och det stora runda som omger låten.
Ibland skriver vi låtar på var sitt håll, och då kan det ta lite längre tid att hitta in i dem tillsammans, men det är också en rolig process.
Generellt brukar 50% komma från anders, som vi jobbar på tillsammans sen, och 25% Niels idéer och 25% Anders idéer som liksom är ganska färdiga.
Vi strävar efter att göra mer och mer tillsammans.

Låter som en ganska bra men ändå spännande process, men vart hittar ni inspiration till er musik?

Böcker, film, TV, livet, händelser, media, nyheter.
Eftersom vi som sagt inte skriver och drakar och troll är livsöden och filosofier mycket mer intressanta för oss.
Jag personligen jobbar med musik på heltid, så jag konsumerar osunt mycket musik, och när jag hittar något jag gillar lägger jag det i min verktygslåda.
Sen öppnar man den när det är dags att göra en skiva och börjar ösa.
Eftersom jag hade snöat in på Kanye West när vi gjorde vår första skiva kan man hitta rätt många rytmiska likheter där.
Men vi talar aldrig om andra band eller artister när vi gör våra skivor.
Vi vet på något sätt vad vi båda gillar och strävar bara mot att få den andra uppspelt på vad som händer i studion.

Som sagt i inledningen av intervjun så har ni fina recensioner av era skivor.
Har ni påverkas av det? Och isåfall hur?

Ja, absolut.
Recensioner är på gott och ont något vi bryr oss om.
Vi tror att vi inte bryr oss men vi googlar oss själva rätt friskt båda två.
Vi fick verkligen en flygande start med högsta betyg i många sammanhang.
Det är lätt att bli lite lurad och tro att det ska gå enkelt då, men det gör det inte.
Recensioner är bara en åsikt och internet är ju fullt av åsikter nu så ingen bryr sig ju direkt längre om man råkar klämma in högsta betyg i Expressen.
Men det är kanske en indikation på att man gör något bra, och om inte annat är bra på att kommunicera ut sin musik på ett tillgängligt sätt.
När vi får dåliga recensioner, som när Gaffa utsåg vår första skiva som månadens sämsta skiva och kallade den ”en helt onödig skiva” så skrattar vi först nervös och sen blir vi skitfåniga och sura.
Tror inte ens vi skickade vår andra skiva till Gaffa.
I slutändan är det bara en del av att släppa en skiva.
Det viktiga och det vi bryr oss allra mest om är vad folk faktiskt tycker.
Om de lyssnar och gillar det, så är vi väldigt väldigt nöjda.

Jag har haft turen att se er live, och jag skulle med två ord vilja beskriva det som intimt och äkta.
Hur ser ni på det hela och vad kan man liksom förvänta sig som publik?

Tack, det var skönt att höra.
Jo, live har varit svårt för oss.
Usch vad vi har kämpat.
Vi har haft så många olika konstellationer, vi är ju bara två egentligen, så det handlar om att hitta något som funkar rent ekonomiskt, visionärt, praktiskt och i längden hållbart.
Vi var 7 personer i början och det var mäktigt och hjälpte oss nog att vinna över många, speciellt folk som gillade rockmusik generellt.
Vi gav nog ett ganska mäktigt intryck.
Sen när vi blev 3 och började använda trummaskiner var det många som skruvade på sig och tyckte nog att vi tog ett felsteg.
Det blev mesigare på ett sätt, men själv tycker jag att vi lyckades fokusera mycket mer på nerv och på att skapa en personliga relation till publiken.
Vi turnerade väldigt hårt på andra skivan och ju mer vi spelade ju mer fattade folk att det är OK att spela rock med trummaskiner.
Och då kunde vi komma närmre publiken än vad vi gjorde när vi var en massa på scenen.

Nu har vi lagt live-grejen på is ett tag, vi får se hur det ser ut nästa gång vi ställer oss på en scen.
En sak är klar, vi är trötta på att kompromissa, så man kan lugnt förvänta sig att det kommer vara väl genomtänkt och på riktigt svinbra.
Vi erkänner själva att vi har varit lite ojämna in hur vi framställt oss på scen.

Det låter som ni haft en ganska lång och hård resa men ändå mycket lärorik samt spännande.
Hur ser det ut nu med turné och skivplaner i framtiden?

Vi får lite erbjudanden att spela live då och då, men just nu tackar vi nej till allt.
Efter förra varvet brände vi nästan ut oss och det var inte kul längre.
Det var inte bara livebiten som ställde till det, inget fungerade riktigt som vi ville.
Så vi tog en paus och har ägnat oss åt varsitt projekt i mer än ett år nu.
Det har varit väldigt givande.
Jag har spelat in och släpper en soloskiva den 9 Oktober som jag tror många Dead Soul fans kommer uppskatta.
Anders har startat ett nytt projekt som heter The Blank Page och även han släpper något VÄLDIGT spännande i höst.
Sammanslaget tror jag Dead Souls följare kommer bli nöjda med de två släppen eftersom de tillsammans representerar oss väl.
Vi gillar ju också att vara lite mystiska så vi avslöjar inte så mycket mer om vad just Dead Soul gör för tillfället, men vi kan väl säga såhär, om folk börjat ge upp hoppet om att vi ska göra något mer så kan de börja peppa nu.
Vi är i högsta grad ett aktivt projekt.
Vi behöver bara inte synas på Facebook varje kvart.

När ändå jag nämnt turné så har ni ju faktiskt öppnat för Ghost vid eran första spelning.
Berätta gärna mer om den resan samt känslorna bakom, både på och bakom scenen.

Vi skulle egentligen aldrig ha spelat en enda konsert.
Det var något vi bestämde direkt.
Men när Ghost frågade omvärderade vi det eftersom de var på väg att bli stora då och vi insåg att vi behövde draghjälp för att sjösätta vår vision.
Sen dess har vi väl öppnat typ 70 gånger för dem, vilket mot slutet kanske blev rätt tjatigt både för oss, dem och för publiken.
Men tack vare Ghost har vi fått spela i hela Europa, och de var ju våra vänner innan deras resa började, och vi har ju på något sätt blivit en ännu tajtare familj av allt spelande.
Nu har ju hela Ghost-lägret förändrats och folk är utspridda men vi har ju verkligen grabbarna mycket att tacka för.
Jag hoppas de vet om det.
Det har varit fantastiskt att följa deras resa, jag som faktiskt jobbade med dem (innan Dead Soul fanns) och stod vid sidan av när de spelade för 50 personer till vart de står idag.
Som sagt, nu är ju allt förändrat och vi har ingen direkt kontakt med någon i Ghost-lägret längre, förutom Martin Hjertstedt som ju sedan innan spelade med oss, och numera återigen gör det när han är tillgänglig och inte jobbar med PG.Lost.
Vi likt alla andra som är intresserade av musik har ju sett vad som står i media, men vi väljer att minnas allt kul vi haft tillsammans och önskar samtliga en fortsatt god musikalisk resa framåt istället.

Måste säga att det var en väldig tur att de omvände er så ni gav er ut till live scenen, för annars hade nog jag och många fler gått miste om er och eran musik.
Förutom er musik så uppskattar jag också era officiella videos, kan du berätta lite mer om dem samt ge lite smakprov på några?
(Videos visas under intervjuvens slut)

Vi har gjort 5 videos, och är framförallt stolta över vår livesession i Studio Underjord som vi gjorde med Joona Hassinen och Sitcom Collective.
Det blev ett fint tidsdokument om vår första tid som band.
Sen har vi så klart gjort lite videos till våra singlar.

Fantastikt, och avsluta gärna med några ord till våra läsare.

Om ni inte lyssnat på oss tidigare kan ni ju börja med live-videon.
Den ger en bra bild om vad vi gjort.
Ni som har följt oss länge, måste vi tacka lite extra.
Vi har känt oss så otroligt väl omhändertagna sedan dag ett och vi får fortfarande mail från hela världen med historier om hur de hittat oss och hur mycket de tycker om oss, och då har vi ju liksom hållit käften i snart ett år.
Det är rätt fantastiskt.
Sist men inte minst tycker jag att folk ska se sig om och vara schyssta mot folk, det är val snart och världen är ju på väg åt helvete där det verkar gå en trend i att säga idiotiska saker och bete sig som en jävla idiot.
Sluta upp med det och står upp för goda värderingar.
Om ni inte gör det kan ni dra åt helvete.

//Grimgoth™ - http://grimgoth.blogg.se